Godmorgon alla godingar

Här sitter jag och filosoferar en lördagsmorgon i oktober 2009...

Livet känns lite upp och ned...men är väldigt lycklig ändå faktiskt...

Att en seperation kan va såhär befriande hade jag aldrig ens kunnat drömma om...

Vi har i princip kommit överrens om allt som behövs kommas överrens om..

Hus,doggisarna,bilar,möbler etc...men det som är av störst vikt är att vi är totalt ense om att vår vänskap ska bestå...att vi är väldigt bra vänner och vill inte att detta ska försvinna...

Jag är otroligt glad att jag ska behålla huset...det älskade hus som jag önskat mig så innerligt i så många år....Jonis har oxå trivts här men han säger samtidigt att det är jag som satt hela prägeln på huset och att han känner att jag älskar det mest..Jag har otaliga gånger uttryckt min tacksamhet över detta...att få behålla denna idyll...Doggisarna kommer vi att ha sk.delad vårdnad om....

Jonis är i skrivande stund och tittar på ett hus för andra gången

Det ligger ca.5km från där vi bor nu...och han vill så gärna köpa det...

Jag sitter här och håller alla tummar och tår att det kommer att bli så....

Vill att han ska vara lycklig ju!!!!

Sorgligt som sagt...10år är 10år...men det är detta som kallas livet...och jag är så tacksam att jag lever...det finns inte mycket som skrämmer mig nuförtiden...så blir det nog när man gått igenom ett mindre helvete i sitt liv och att det sedan bara blir bättre och bättre...TACKSAMHET är precis vad jag känner...tacksamhet över att jag lever!!

 

&m

3 oktober 2009 12:33

får tårar i ögonen då jag läser det är sorgligt men ändå så fint, när du skriver, hoppas jonis får huset,, och jag tror att ni har en vän i varandra för alltid, gillar er båda och hoppas ni båda blir lyckliga, men vill ändå inte riktigt fatta att ni går skilda vägar, men ni är förnuftiga människor så allt blir säkert till det bästa, kram till er båda från oss

 

S &

3 oktober 2009 23:30

jag håller faktiskt med & M. Men hur framtiden än ser ut ska man sträva efter sin egen lycka och sitt eget välmående, och inte nöja sig med en otillräcklig kompromiss. Och vi finns där iallafall i er omgivning om vi behövs...Mi casa su casa

 

lollo

4 oktober 2009 10:22

Jag är så glad att ni kan vara vänner.Glad för din skull att du får ditt hus som du älskar.Det är oxå skönt att det inte blir hårda bittra ord er emellan..ni har en vänskap att vara rädd om.Jag hoppas du får det du söker vännen..det är du förtjänt av.Många Kramar till dig vännen..Lev livet fullt ut!

http://lollopettersson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                               Tro,hopp och kärlek...det är vad vi alla människor behöver i våra liv.En tro som håller i förtvivlan och lycka.Ett hopp om att saker kommer att bli bättre eller förbli bra och har du kärleken i ditt hjärta har du ...

Hur ska jag göra för att älska? Tro.Hur skall jag göra för att tro? Älska.    Kärleken lämnar mig inget val...   Kramiz i massor/Susansnusan    ...

    Vårt första möte...eller jag det var det ju inte egentligen:-) Min Mike jobbade som målare,några veckor,på skolan jag gick i på högstadiet. Många tjejer gick och dreglade..jag låtsades som att han var väl inget märkvärdigt..att han visst...

     Ja då var jag här igen...long time... Flammorna ovan ser mysiga ut men just nu känns lågor bara skrämmande...brrr. Vi hade igår em en skorstensbrand i vårt hus.Det hade legat och pyrt ett dygn trodde sotaren.Brandmännen fick ta ut det gl...